Vi är ett kreditvärdigt företag enligt Soliditets värderingssystem som baserar sig på en mängd olika beslutsregler. Denna uppgift är alltid aktuell, informationen uppdateras dagligen via Soliditets databas.

I morgon bär det av till det fagra Jönköping för rep och sedermera storbandskonsert på torsdag på fina Spira Kulturhus. Det är Habo Big Band som backar upp mig under eminent ledning av Mats Hålling. Mats och jag har samarbetat drygt 10 år nu och han har skrivit stora delar av min mapp med arrangemang för storband. Riktigt roliga, kluriga och vackra arr som jag är ensam om! Fast ett delar jag med Michael Boublé….
Nästa vecka vill jag slå ett slag för min öppna föreläsning i Linköping. ”Friskvård a la Babben” är min överlägset mest populära föreläsning och den uppdateras hela tiden med nya fakta och exempel ur mitt liv. Den berör stress, utbrändhet – och hur du tar hand om din stress och undviker utbrändhet. Vidare hur man får livsstilsförändringar att bestå och mycket annat matnyttigt. Det är mycket skratt och igenkänning, men också allvar och interaktion med publiken. Biljetter kan du boka här.
Dags att kissa hunden, lägga på ett brev på lådan och sedan sova. Trots månen…

..varva upp igen. fortfarande sjukskriven 75% och är ganska noga med att inte jobba så mycket mer heller än 25%, det räcker fullkomligt just nu. Bara att sitta på tvären i ett baksäte 2 timmar, förbereda, giga och åka hem gör att jag behöver en total vilodag efter. Lite ovant men bara att anpassa sig.
Jag har påbörjat min rehab, får små till synes enkla övningar som att stå upp, väga över lite på den opererade foten och göra små utfallssteg med stöd. Jag övar och känner efter hur mycket jag kan provocera utan att det gör för ont. Efter varje sjukgympastund känner jag hur blodet strömmar genom foten och det blir alldeles varmt och mjukt. En skön känsla.
Det är i snitt ett jobb i veckan nu, inget den här men två nästa. Säsongspremiär för mig på Norra Brunn och så Lunds humorfestival.
Sedan trappas tempot upp i halva september då jag tänkte börja jobba normalt igen, d v s 3-4 gig i veckan. I november/december blir det riktigt tight med Stjärnklart (du har väl sagt till på jobbet att ni ska gå och kolla på oss?) och nya inspelningar av ”Stjärnor hos Babben”. Ja, vi fick förtroendet att göra en säsong till och det ska vi förvalta.
Nej, nu vill Tårtan ut och jag med. Solen skiner och jag behöver ljus efter denna instängda sommar. Väl mött i höst! Kolla under fliken ”Vad gör jag” så ser ni mitt spelschema där, kanske jag kommer till DIN stad snart.

Dottern har farit iväg en vecka och det är väldigt lugnt här i lägenheten. Jag jobbar på ny stand up och går igenom gamla högar. Ett evighetsarbete, det verkar aldrig som om jag kommer till botten. Ändå är jag ingen samlare på nåt vis, snarare tvärtom.

Efter nästan sex veckor inomhus i stan har jag lärt mig att uppskatta dagens höjdpunkter.
En av dem är att posta brev. Posten måste som bekant fram, och jag har snigelpost som ska iväg nästan varje dag. T ex droppar vinnare i Bappen in med jämna mellanrum och priser ska skickas.
En annan höjdpunkt är att jag under konvalescensen har bestämt att jag får ett halvt muffin om dagen. Jag vill inte sitta och äta godis och kakor nu när jag knappt rör mig, men samtidigt belöna mig med någonting och ett halvt muffin är perfekt.
En tredje är att det faktiskt går flera riktigt bra långfilmer i veckan på tv. Igår Jane Eyre till exempel. Nu håller jag precis på att läsa den så när filmberättelsen kom fram till där jag befinner mig i boken (sidan 350 ca) så stängde jag av. Boken är bättre. (Rekommenderas!)
Nu ska jag ut och posta mina brev, få lite frisk luft, sol och ta med boken och sätta mig en timme på en bänk och läsa. Det är mitt kinderägg, flera önskningar i en.

Ganska så rejält faktiskt. Framför allt när man har fått en varm go fleecestövel med ytterhölje man ska ha på sig dygnet runt förutom kortare vädring.
Jag hade fått ett erbjudande att få skjuts ut till mitt hus på landet, men ställde in det i väntan på svalare väder. Eftersom trädgården är så omgiven av grönska är det ofta helt vindstilla där och med 30 grader i luften så… bättre att avstå så länge.
Jag knåpar lite med kommande resor och material, tittar mycket på tv och läser.
”Hela Sverige bakar” hade jag missat helt när det gick, men nu har jag tittat ikapp på sjuan. Det är sjukt underhållande och deltagarna är verkligen duktiga. Den här veckan går kändisvarianten och man blir jobbigt sötsugen av att titta, på framför allt Ewa Frölings skapelser. Kanske ska gå in på recept.nu och kolla in dem :-)
Världsläget är verkligen ingen pick-me-up just nu. Varje gång Israel/Palestina-konflikten blossar upp blir jag alldeles bedrövad. Och hur faan rent ut sagt kan ett civilt passagerarplan bli nedskjutet som i Ukraina. Jag hoppas svarta lådan kan bringa klarhet, men det hjälper tyvärr inte dom anhöriga till dem som var ombord. Katastrofen var ett faktum.
Jag flyr verkligheten med ytligheter som Candy Crush där jag nu äntligen, efter EN MÅNAD har klarat min nivå och kommit vidare. Passa er för bana 305 säger jag bara…

… i alla fall i showbiz-världen. Jag ska ut på turné med Stjärnklart i nov/dec. Det är Anders Berglunds koncept, en stor show med kända artister som inte är en uttalad julshow men som ändå ligger nära i tiden till jul. Den vänder sig helt till företag så vill du se den får ni snacka ihop er på jobbet och gå!
Jag ser fram emot att få jobba tillsammans med Jerry Williams, Miss Li och Sonja Aldén, som jag aldrig har stått på scenen med tidigare plus Måns Z som är en gammal skön bekant. Vi passerar de tre största städerna plus Norrköping och spelar i konserthus och liknande. Nu sitter jag och kollar efter roliga nummer och möjliga duetter med de andra. Jag ska både sjunga och köra stand up.
Vet inte om ni såg det på twitter eller Facebook, men mitt jobb på Jazzens Museum i slutet av juli skjuts fram några veckor till den 15 augusti. Har du bokat biljetter redan blir du kontaktad av arrangören, har du inte biljett så köp här

I alla fall om man ändå måste vila mycket inomhus som jag är beordrad i sommar. Jag följer fotbolls-VM nästan slaviskt och utöver det blir det Candy Crush och lite slösurfande på nätet. Det känns ovant att inte jobba alls, men det är en bra övning i tålamod.
Ett halvtimmes-möte fick jag dock klämma in via skype idag. Det gällde min app Bappen som till hösten ska bli bättre än någonsin. Jag återkommer med de planer vi har för den och om det är nåt du som spelare av Bappen efterlyser så får du gärna skriva det här så tar jag det vidare till den nye projektledaren.
I övrigt önskar jag er en skön sommar med pussel, pyssel och läsning i brist på badväder. Jag har precis läst ut andra boken i Gardells serie ”Torka aldrig tårar…” plus Siw Malmkvists självbiografi och nu har jag satt igång med Karin Alvtegens ”En sannolik historia” som verkar mycket lovande. Vi har duktiga skribenter i vårt land måste jag säga, Karin är en, några andra favoriter är Agneta Pleijel och Anna-Karin Palm. En av hennes nyare ligger på kö.

Då har foten fått sin operation och nu blir det vila i höjdläge första 3-6 veckorna. Jag fick fasligt mycket morfin mot smärtorna men har redan trappat ned på det, jag avskyr att känna mig illamående yr och drogad. Hellre lite mer ont, men det är inte så farligt faktiskt.
Tur i oturen är att jag har välfylld bokhylla och att fotbolls-VM går på kvällarna. Och vilka matcher det har varit!
Tyskland-Ghana igår, t ex var en höjdarmatch bland många. Som den Afrika-fan jag är håller jag lite extra på de afrikanska lagen, det ska erkännas. Sen värmer det hjärtat när de små nationerna som Costa Rica kliver fram och snuvar storlag som Italien på givna segrar. Nu när Spanien och England fått se sig omsprungna av mindre meriterade lag håller det på att bli riktigt spännande.
Jag hoppas att Brasilien får titeln på hemmaplan men om de inte lyckas så står Holland härnäst på min lista. Vilken hjälteinsats mot Spanien. Härligt för oss som mer eller mindre frivilligt ligger hemma i sofforna och tittar.

Solen gassar över ett vidunderligt vackert landskap där jag sitter på en skuggig balkong och tittar ut över Alperna. Den här veckan är en av årets höjdpunkter varje år, precis när man går i mål för säsongen, ofta lite sliten, kommer en present i form av ren luft och vackra vyer.
Jag har fått en liten halsinfektion och utövar så mycket tystnad jag kan. Det är mycket vilsamt. En liten stund i solen fick räcka, en kort simtur i bassängen, i övrigt läsa, äta, sova. Jag begär inte mer just nu.

De här första veckorna i juni brukar vara ganska förvirrande planeringsmässigt och detta är är sannerligen inget undantag. Allting samtidigt! Jag hann knappt spela klart ”Cabaret” i Uppsala så var det dags att tänka på framtiden.
Den här veckan har jag spelat in fyra nya program av ”Intresseklubben” som ska sändas sent i höst/början av vintern. Försök hitta kläder i affärerna till det nu! Det blev en intensiv jakt men jag behövde inte sitta naken i sändning i alla fall.
På dan igår satt jag i samtal med allt från hantverkare som ska hjälpa mig med en del jobb på nya huset i sommar till hjälpmedelscentralen som ska hjälpa mig efter en operation med efterföljande konvalescens som väntar.
Samtidigt för jag samtal med SVT om en fortsättning av ”Stjärnor hos Babben” (så fort jag får besked kommer jag att meddela här och övriga sociala medier) och i dag, på själva Nationaldagen, var jag på möte och spånade idéer till en stor föreställning med ett gäng duktiga artister som jag är med i framåt senhösten. Puh…
Och nästa vecka ska jag köra stand up igen och behöver skriva nytt. Det är komikerns eviga gissel. Nya skämt! Roligare skämt! Men bokföringen då? Och krönikan? Och de smutsiga fönstren? Och strykningen och packningen inför avfärden i morgon? Lugn, det är 12 timmar tills jag ska åka – jag hinner :-))

Det brinner ett ljus på pianot. Bredvid det står en lite blombukett med liljekonvaljer och på duken ligger en gammal snusdosa i trä i form av en sovande hund och ett hjärta i vitt som det står Socker på. Vi har sorg i huset efter vår trotjänare som funnit hos oss i över tretton år.
Tretton år är en hög ålder på en labrador, och med tanke på Sockers hälsa genom åren är det ett halvt mirakel. Vi skaffade faktiskt Tårtan för tio år sedan eftersom det såg ut som att Socker inte skulle klara sig p g a allergier och annat. Men skam den som ger sig, vi hittade till slut hjälp och hon blev i stort sett symptomfri.
Nu fattas hon oss. Hon som var morgonpiggast av alla och satt nedanför min säng och petade med tassen och ville bli kliad när hon hade hört min väckarklocka ringa. Hennes glada fnysningar när jag satt mig upp i sängen. Vår lek där jag låtsasslungade mina strumpor mot henne som hon älskade. Slagsmålet med Tårtan om vem som stod närmast mig när jag satt på toaletten med öppen dörr.
Hela nedre hyllan i kylskåpet är plöstligt ledig, där har hennes mat stått; kokt potatis i kastrull, hemkokta rotfrukter i plastburk och en köttkonserv. Ena buren är tom bak i bilen. Det hänger bara ett koppel på kroken innanför dörren.
I morse kallade jag Tårtan för Socker när jag ville gå vidare från en intressant luktfläck. Det kommer att ta ett tag att vänja sig.