Vi är ett kreditvärdigt företag enligt Soliditets värderingssystem som baserar sig på en mängd olika beslutsregler. Denna uppgift är alltid aktuell, informationen uppdateras dagligen via Soliditets databas.

Ganska så rejält faktiskt. Framför allt när man har fått en varm go fleecestövel med ytterhölje man ska ha på sig dygnet runt förutom kortare vädring.
Jag hade fått ett erbjudande att få skjuts ut till mitt hus på landet, men ställde in det i väntan på svalare väder. Eftersom trädgården är så omgiven av grönska är det ofta helt vindstilla där och med 30 grader i luften så… bättre att avstå så länge.
Jag knåpar lite med kommande resor och material, tittar mycket på tv och läser.
”Hela Sverige bakar” hade jag missat helt när det gick, men nu har jag tittat ikapp på sjuan. Det är sjukt underhållande och deltagarna är verkligen duktiga. Den här veckan går kändisvarianten och man blir jobbigt sötsugen av att titta, på framför allt Ewa Frölings skapelser. Kanske ska gå in på recept.nu och kolla in dem :-)
Världsläget är verkligen ingen pick-me-up just nu. Varje gång Israel/Palestina-konflikten blossar upp blir jag alldeles bedrövad. Och hur faan rent ut sagt kan ett civilt passagerarplan bli nedskjutet som i Ukraina. Jag hoppas svarta lådan kan bringa klarhet, men det hjälper tyvärr inte dom anhöriga till dem som var ombord. Katastrofen var ett faktum.
Jag flyr verkligheten med ytligheter som Candy Crush där jag nu äntligen, efter EN MÅNAD har klarat min nivå och kommit vidare. Passa er för bana 305 säger jag bara…

… i alla fall i showbiz-världen. Jag ska ut på turné med Stjärnklart i nov/dec. Det är Anders Berglunds koncept, en stor show med kända artister som inte är en uttalad julshow men som ändå ligger nära i tiden till jul. Den vänder sig helt till företag så vill du se den får ni snacka ihop er på jobbet och gå!
Jag ser fram emot att få jobba tillsammans med Jerry Williams, Miss Li och Sonja Aldén, som jag aldrig har stått på scenen med tidigare plus Måns Z som är en gammal skön bekant. Vi passerar de tre största städerna plus Norrköping och spelar i konserthus och liknande. Nu sitter jag och kollar efter roliga nummer och möjliga duetter med de andra. Jag ska både sjunga och köra stand up.
Vet inte om ni såg det på twitter eller Facebook, men mitt jobb på Jazzens Museum i slutet av juli skjuts fram några veckor till den 15 augusti. Har du bokat biljetter redan blir du kontaktad av arrangören, har du inte biljett så köp här

I alla fall om man ändå måste vila mycket inomhus som jag är beordrad i sommar. Jag följer fotbolls-VM nästan slaviskt och utöver det blir det Candy Crush och lite slösurfande på nätet. Det känns ovant att inte jobba alls, men det är en bra övning i tålamod.
Ett halvtimmes-möte fick jag dock klämma in via skype idag. Det gällde min app Bappen som till hösten ska bli bättre än någonsin. Jag återkommer med de planer vi har för den och om det är nåt du som spelare av Bappen efterlyser så får du gärna skriva det här så tar jag det vidare till den nye projektledaren.
I övrigt önskar jag er en skön sommar med pussel, pyssel och läsning i brist på badväder. Jag har precis läst ut andra boken i Gardells serie ”Torka aldrig tårar…” plus Siw Malmkvists självbiografi och nu har jag satt igång med Karin Alvtegens ”En sannolik historia” som verkar mycket lovande. Vi har duktiga skribenter i vårt land måste jag säga, Karin är en, några andra favoriter är Agneta Pleijel och Anna-Karin Palm. En av hennes nyare ligger på kö.

Då har foten fått sin operation och nu blir det vila i höjdläge första 3-6 veckorna. Jag fick fasligt mycket morfin mot smärtorna men har redan trappat ned på det, jag avskyr att känna mig illamående yr och drogad. Hellre lite mer ont, men det är inte så farligt faktiskt.
Tur i oturen är att jag har välfylld bokhylla och att fotbolls-VM går på kvällarna. Och vilka matcher det har varit!
Tyskland-Ghana igår, t ex var en höjdarmatch bland många. Som den Afrika-fan jag är håller jag lite extra på de afrikanska lagen, det ska erkännas. Sen värmer det hjärtat när de små nationerna som Costa Rica kliver fram och snuvar storlag som Italien på givna segrar. Nu när Spanien och England fått se sig omsprungna av mindre meriterade lag håller det på att bli riktigt spännande.
Jag hoppas att Brasilien får titeln på hemmaplan men om de inte lyckas så står Holland härnäst på min lista. Vilken hjälteinsats mot Spanien. Härligt för oss som mer eller mindre frivilligt ligger hemma i sofforna och tittar.

Solen gassar över ett vidunderligt vackert landskap där jag sitter på en skuggig balkong och tittar ut över Alperna. Den här veckan är en av årets höjdpunkter varje år, precis när man går i mål för säsongen, ofta lite sliten, kommer en present i form av ren luft och vackra vyer.
Jag har fått en liten halsinfektion och utövar så mycket tystnad jag kan. Det är mycket vilsamt. En liten stund i solen fick räcka, en kort simtur i bassängen, i övrigt läsa, äta, sova. Jag begär inte mer just nu.

De här första veckorna i juni brukar vara ganska förvirrande planeringsmässigt och detta är är sannerligen inget undantag. Allting samtidigt! Jag hann knappt spela klart ”Cabaret” i Uppsala så var det dags att tänka på framtiden.
Den här veckan har jag spelat in fyra nya program av ”Intresseklubben” som ska sändas sent i höst/början av vintern. Försök hitta kläder i affärerna till det nu! Det blev en intensiv jakt men jag behövde inte sitta naken i sändning i alla fall.
På dan igår satt jag i samtal med allt från hantverkare som ska hjälpa mig med en del jobb på nya huset i sommar till hjälpmedelscentralen som ska hjälpa mig efter en operation med efterföljande konvalescens som väntar.
Samtidigt för jag samtal med SVT om en fortsättning av ”Stjärnor hos Babben” (så fort jag får besked kommer jag att meddela här och övriga sociala medier) och i dag, på själva Nationaldagen, var jag på möte och spånade idéer till en stor föreställning med ett gäng duktiga artister som jag är med i framåt senhösten. Puh…
Och nästa vecka ska jag köra stand up igen och behöver skriva nytt. Det är komikerns eviga gissel. Nya skämt! Roligare skämt! Men bokföringen då? Och krönikan? Och de smutsiga fönstren? Och strykningen och packningen inför avfärden i morgon? Lugn, det är 12 timmar tills jag ska åka – jag hinner :-))

Det brinner ett ljus på pianot. Bredvid det står en lite blombukett med liljekonvaljer och på duken ligger en gammal snusdosa i trä i form av en sovande hund och ett hjärta i vitt som det står Socker på. Vi har sorg i huset efter vår trotjänare som funnit hos oss i över tretton år.
Tretton år är en hög ålder på en labrador, och med tanke på Sockers hälsa genom åren är det ett halvt mirakel. Vi skaffade faktiskt Tårtan för tio år sedan eftersom det såg ut som att Socker inte skulle klara sig p g a allergier och annat. Men skam den som ger sig, vi hittade till slut hjälp och hon blev i stort sett symptomfri.
Nu fattas hon oss. Hon som var morgonpiggast av alla och satt nedanför min säng och petade med tassen och ville bli kliad när hon hade hört min väckarklocka ringa. Hennes glada fnysningar när jag satt mig upp i sängen. Vår lek där jag låtsasslungade mina strumpor mot henne som hon älskade. Slagsmålet med Tårtan om vem som stod närmast mig när jag satt på toaletten med öppen dörr.
Hela nedre hyllan i kylskåpet är plöstligt ledig, där har hennes mat stått; kokt potatis i kastrull, hemkokta rotfrukter i plastburk och en köttkonserv. Ena buren är tom bak i bilen. Det hänger bara ett koppel på kroken innanför dörren.
I morse kallade jag Tårtan för Socker när jag ville gå vidare från en intressant luktfläck. Det kommer att ta ett tag att vänja sig.

Det behövs inte så mycket för att göra mig glad just nu. T ex blev jag överlycklig när jag äntligen fick bevis för nåt jag anat ett tag men inte vågat hoppats. Att min nyplanterade rönnsumak hade klarat vintern. När jag grävde ner den i september var det väldigt blött i marken och vattnet jag hällde ner i gropen ville inte sväljas. Jag planterade ändå och fyllde tillbaka jord men märkte att det gungade betänkligt när jag stampade till den.
Den nya plantan fällde ganska raskt sina blad, men de är väldigt frostkänsliga så jag tänkte inte på det så mycket. Men i vår har jag gått i väntans tider. Löv har spruckit ut på träden, fruktträden har blommat, tulpaner och narcisser kommit och gått – men inte ett livstecken på rönnsumakens nakna pinnar. Jag har gått dit ibland och gjort lite handpåläggning, skrapat lite i barken för att se om det finns liv. Den verkade inte helt död i alla fall. Och senaste veckorna, mitt i vårblomningen i trädgården tyckte jag mig se att knopparna svällde en aning. Eller var det inbillning. I förrgår åkte jag ut till landstället efter föreställningen i Uppsala och det var mörkt när jag kom fram. Det är gatlyktor utanför så jag gjorde en lite runda i trädgården för att kolla lite innan jag gick in. Och då – där – i mörkret, kunde jag ändå se att det spretade ut små babyblad från rönnsumaken – den levde!
Morgonen därpå inspekterade jag ordentligt. Det är inte många blad, men de kommer. Toppen verkar ha dött på båda kvistarna, men med den livskraft som en sumak har tror jag att den kommer att bli fin om några år ändå. De är riktiga överlevare, och det är därför jag har döpt mitt företag efter dem.
Ja, jag håller mig mycket i den lilla världen just nu, hälsan, trädgården, familjen. Det händer tillräckligt i den just nu för att jag ska orka kommentera den stora. Mer om detta följer i veckan.

Det har varit en lång rolig vår i Uppsala, tyvärr går vi in på slutsträckan nu – eller tyvärr och tyvärr, det ligger i vårt yrkes natur att ständigt bryta upp våra konstellationer och det vi gör och byta det mot nåt nytt. Ganska många i ensemblen repeterar redan nya uppsättningar på dagarna och spelar vår Cabaret på kvällarna. Jag är inte avundsjuk. Jag har fullt upp med att ringa, maila, träna, rehaba och göra nåt extra jobb i veckan.
I måndags var en sån dag. Upp tidigt och iväg till Göteborg för att spela in Doobidoo (som jag äntligen har lärt mig att stava till). Jag skulle vara på lag med Thomas Järvheden, en komiker som liksom jag är delvis musiker i hjärta och själ. Vi hade förberett ett stämsångsnummer och när vi kom ner blev det ännu bättre än jag nånsin hade kunnat föreställa mig när orkestern kom och backade upp låten. Jag äääälskar att sjunga i stämmor!
Tävlingsmänniska är jag också. Inte kom jag ihåg att jag hade sträckt baksida lår (a gardian accident faktiskt, för att citera Spinal Tap) och när väl första och sista minuten-racen gick av stapeln gav jag järnet – nåja – i alla fall haltade lite fortare än vad jag brukar och vips så var sträckningen som ny :-) Det kändes i alla fall så nyss när jag var och tränade med min PT. Bara att sänka vikten på övningen där jag liksom åker skridsko i luften med motstånd av ett elastiskt band runt foten.
Jag är ganska van att gå småskadad efter de här senaste åren med ett trasigt ledband, men ni som har ont nånstans vet hur det kan sätta sig på humöret. Nu ska jag inte gnälla, det finns betydligt värre saker att drabbas av än att det gör lite ont när man går, herregud. Ibland när jag surfar runt och läser bloggar skrivna av svårt sjuka personer så känner jag stort medlidande och samtidigt stor tacksamhet över att den egna hälsan som – peppar peppar- brukar stå mig bi. Trots allt.
Hoppas ni har en fin försommar och njuter av att våren bromsat in lite och verkar bli en aning mer utdragen.

Efter några års uppehåll har jag tackat ja till att skriva krönikor igen. Från och med den här veckan kan ni läsa mig varannan vecka i Hemmets Veckotidning. Finns den fortfarande, tänker kanske några av er som bara minns den som en gulnad prasslig tidning på era far eller morföräldrars utedass. Jodå, den lever och frodas i allra högsta grad och är idag en av de största veckotidningarna i landet!
Jag läser själv många tidningar i månaden, men den enda veckotidningen jag prenumererar på är Land. Till de dagliga tidningarna hör Gotlands Tidningar och Svenskan. Och sedan kommer tidskrifterna lite mer oregelbundet; Vagabond, Tidningen Vi, Råd & Rön (ett arv från mamma som alltid prenumererade på den åt oss döttrar fram till sin bortgång) alla hundtidningarna (tror dom är fyra just nu) och lite annat smått och gott. Jag läser med stor behållning också Postens gratistidning till småföretagare som heter Du&Co. Det är en skitbra tidning som har gett massor av inspiration genom åren.
Det är i mötet med andras idéer och åsikter vi blir kreativa, det är min fasta övertygelse. Inte alltid, men ofta. Men det sker aldrig som man förväntar sig. En broschyr från Hornbach kan plötsligt ge en uppsjö med uppslag till skämt, medan man läser sida upp och sida ner i komikers självbiografier och inte får en enda. För se stjäla av kollegor går inte, det är off limits.